Sep. 30, 2012
Magkänsla
Mitt hjärta är krossat. Det gör så ont! Även om jag vetat vetat om det i flera dagar nu, så gör det så fruktansvärt ont att få det bekräftat.
Men man ska alltid lita på magkänslan. Den stämmer oftast. Varför var jag så korkad och lät mig falla? Nu måste jag resa mig igen, men det är svårt när det gör så ont. Men som med allt annat. Till slut kommer man över det. Just don´t ever fall again
Men man ska alltid lita på magkänslan. Den stämmer oftast. Varför var jag så korkad och lät mig falla? Nu måste jag resa mig igen, men det är svårt när det gör så ont. Men som med allt annat. Till slut kommer man över det. Just don´t ever fall again
Sep. 21, 2012
Lycka!
Ibland krävs det så lite för att känna lycka! Tog med min fina vän Niko på en joggningtur å har inte haft så kul på länge. Han är så jävla underbar! Helt plötsligt så skrattade jag igen å njöt! Njöt av att jogga helt ensam i skogen med världens finaste hund och känna hans glädje. Tänk att djur har en så positiv inverkan på en!
Igår....
Igår hade jag en ganska bra dag, första dagen på en vecka som jag inte grät en enda gång. Jag kände mig glad och livfull igen. Tänkte att nu är jag som vanligt igen, svackan är över och jag kan köra på igen.
Idag kom nästa bakslag. Har gråtit konstant sen jag vaknade. Alla sånger jag hör, allt jag ser eller läser får mig att brista ut i gråt. VAD FAN E DET SOM HÄNDER?!
Det svåra är ju att jag inte är ledsen i huvudet, utan bara kroppen. Som om ngn annan tagit över min kropp. Ngt som jag inte har kontroll över. Som jag inte kan göra ngt åt, fören jag vet vad det är som gör så ont.
Det riktigt river i min kropp, känner mig så rastlös, som att jag måste fly från ngt.
Men orkar inte riktigt göra ngt. Kommer på mig själv att hela tiden stanna upp o gråta.
Samtidigt så får jag inte visa det. Barnen får inte se mig så.
Smile now, cry later.
!
Smile now,
Cry later
Cry later
...
Samma visa igen
Alltid när jag har en svacka så försöker jag ignorera den genom att bli en bättre människa.
Det är så mycket lättare att må dåligt över alla orättvisor i världen, istället för att gå in i sig själv och försöka hitta roten till sitt egen smärta.
Jag hittar alltid ett nytt öde, som jag känner att jag måste hjälpa. Går alltid med i ngn ny hjälporginisation. Skänker snart bort mer pengar varje månad än jag lägger på mig själv.
Blir som uppslukad av ngn fix ide som jag får, och kämpar järnet för att genomföra det.
Oftast med resultatet av att jag igen stänger in mitt eget onda, och lyckas lägga locket på till nästa gång.
För det kommer alltid tillbaka, ibland tar det ett halvår, ibland flera år.
Men jag vill ju inte rota i det. Vill inte tappa kontrollen, för oftast är det jag som har kontrollen, som bestämmer över mig själv. Är så rädd att jag tappar bort mig själv om jag går för långt ner och rotar i lådan där allt ligger begravt. Det är bättre att det stannar där. Begravt, som det ska vara.
Sep. 17, 2012
Borta
All min motivation och kämparglöd är borta. Orkar inte kämpa längre. Känns inte som att jag bryr mig. Som att det spelar någon roll längre. Vill bara vara ifred. Ensam. Utan alla kamper varje dag. Samla kraft för att orka resa mig igen.
Sep. 16, 2012
Ner, ner, neråt!
Sep. 15, 2012
Ååh!
Jag längtar! Å saknar lite! Konstig känsla!
