sokitty

Alltid när jag har en svacka så försöker jag ignorera den genom att bli en bättre människa.

Det är så mycket lättare att må dåligt över alla orättvisor i världen, istället för att gå in i sig själv och försöka hitta roten till sitt egen smärta.

Jag hittar alltid ett nytt öde, som jag känner att jag måste hjälpa. Går alltid med i ngn ny hjälporginisation. Skänker snart bort mer pengar varje månad än jag lägger på mig själv. 

Blir som uppslukad av ngn fix ide som jag får, och kämpar järnet för att genomföra det.

Oftast med resultatet av att jag igen stänger in mitt eget onda, och lyckas lägga locket på till nästa gång.

För det kommer alltid tillbaka, ibland tar det ett halvår, ibland flera år.

Men jag vill ju inte rota i det. Vill inte tappa kontrollen, för oftast är det jag som har kontrollen, som bestämmer över mig själv. Är så rädd att jag tappar bort mig själv om jag går för långt ner och rotar i lådan där allt ligger begravt. Det är bättre att det stannar där. Begravt, som det ska vara.