sokitty

Igår hade jag en ganska bra dag, första dagen på en vecka som jag inte grät en enda gång. Jag kände mig glad och livfull igen. Tänkte att nu är jag som vanligt igen, svackan är över och jag kan köra på igen.

Idag kom nästa bakslag. Har gråtit konstant sen jag vaknade. Alla sånger jag hör, allt jag ser eller läser får mig att brista ut i gråt. VAD FAN E DET SOM HÄNDER?!

Det svåra är ju att jag inte är ledsen i huvudet, utan bara kroppen. Som om ngn annan tagit över min kropp. Ngt som jag inte har kontroll över. Som jag inte kan göra ngt åt, fören jag vet vad det är som gör så ont.

Det riktigt river i min kropp, känner mig så rastlös, som att jag måste fly från ngt.

Men orkar inte riktigt göra ngt. Kommer på mig själv att hela tiden stanna upp o gråta.

Samtidigt så får jag inte visa det. Barnen får inte se mig så. 

Smile now, cry later.